Föga känt faktum: Gråt är kroppens sätt att dumpa överskott av stresshormoner ut genom ögonen.
Det är en matematikers svar på frågan. Helt korrekt, helt missförstått och helt meningslöst.
Jag gråter mest åt sorgliga historier i böcker, sång och film. Jag kan gråta så fort jag hör (eller läser) ordet "eldflugor" (eller "fireflies"). Jag kan fälla en tår åt en solnedgång, en vacker tanke eller kurvan av ett bröst.
Om jag tänker på saken tror jag att allt som finns är värt att gråta för, allt är värt att bli rörd av, allt är värt att bry sig om.
Mitt namn är Emil Wikström, och jag gråter när jag måste och skrattar när jag kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar