onsdag 1 oktober 2014

Om världen

Uppdaterad mer läsbar karta. Klicka för att se ännu större.

En fråga som många ställer sig, särskilt i konungariket Sverige sedan ett par veckor: Vad är det för fel på människor?

Svar: I stora drag, en upplevd blandning av känslor av förminskad existentiell trygghet och personliga valmöjligheter som lägger grunden för värderingar baserade på överlevnad och traditioner i motsats till personlig utveckling och utforskande av nya idéer.

Det är den allmänna slutsatsen vi kan dra av World Values Surveys makalösa opinionsundersökning av omkring etthundra länders befolkning under tjugosex år.

Den lilla bilden ovan är en karta över mänsklig kultur. Jag tror att den lilla bilden i sig själv är det absolut viktigaste dokumentet vi har för att förstå hur världen fungerar och vad vi kan göra med den. Den lilla bilden ger mig hopp. Särskilt om vi tittar på den ovanstående sajten för att se vad bilden säger.

Det vi ser är en möjlig rörelse; en definitiv riktning. Människor som har modet att överge sina traditioner skapar framtiden. De ökar sin egen frihet, självsäkerhet, medvetenhet, öppenhet, samhörighet, glädje, förmåga till tillit och tillfresställelse med sina liv, och ökar desamma för alla andra. Människor som av den ena eller andra anledningen håller fast på traditioner gör det motsatta, och får oss alla att gå baklänges.

Vi vill komma så långt åt höger på kartan som möjligt. Det är ingen åsiktsfråga; det är helt enkelt ett mått på livskvalitet. Och vi tenderar att röra oss åt höger genom att ta oss uppåt. Vi kan ta oss nedåt, men då följer en rörelse bakåt, åt vänster. Det är inte heller en fråga om åsikt; det är ett enkelt konstaterande av globalt historiskt faktum. Det finns inga länder i det översta vänstra hörnet av kartan eller i ett stort område i det nedre högra hörnet; det finns ingen möjlig verklighet där en kultur kan utveckla de kombinationerna av värderingar.

Det är förstås inte en fråga om hur viktiga dessa saker är, bara en fråga om hur viktiga de känns för dig. En syrier, till exempel, som lever i skräck för att få en kula i huvudet vilket ögonblick som helst, känner kanske samma avsaknad av trygghet som en svensk som fruktar att hens trappuppgång ska lukta curry om det flyttar in för många invandrare.

Fast dessa problem har helt olika lösningar. En del fruktan kan man bara bemöta genom att ta sig någonstans med mindre kulor i luften medan man fortfarande lever, medan en del handlar mer om att växa upp.

Mitt namn är Emil Wikström, och jag överlåter klokheterna idag åt samhällsforskarna och författaren Arundhati Roy: