måndag 24 september 2012

11. Om syskon

Jag skrev ju alldeles nyss om min tvillingkusin, men jag har ju också ett par mer avlägsna syskon.

En styvbror,  nåja, kanske ex, fyra år yngre. Vi träffades första gången när jag, nio år gammal, simmade för mig själv på badhuset och han hoppade på mitt huvud. Jag tror inte på första intryck, jag försöker konstant omvärdera allt jag tror att jag vet om allting, men hans och min relation ändrades aldrig mycket från den stunden. Han var överstimulerad, vårdslös och krävde uppmärksamhet; jag fick ont och blev rädd och arg. Resten är historia.

Då hans far hade halv vårdnad såg jag honom som mest halva tiden, och mindre och mindre ju äldre han blev, och klagade aldrig för det. Hans nedfall i drogmissbruk tror jag började när han var fjorton, och fortsätter såvitt jag vet stadigt nedåt än idag. Ännu en person jag aldrig behöver anstränga mig för att inte tänka på.

Jag fick också en halvbror när jag var tolv. Vi är så lika att folk har frågat vem av oss som är äldre. Vi har en relation som går ut på att supa, äta och se på film tillsammans. Ofta allt på samma gång. Ibland, sent på natten, talar vi om hur svårt det är för killar som oss att tala om vad vi känner. Det är inte så illa.

Och så har jag två halvsystrar på fars sida som väl måste vara några och tjugo nu. Jag tänker på vad jag vet om dem och inser att det är nära nog ingenting. Jag tror jag har haft två konversationer med dem var, i varje fall inte mer än ytligt småprat. De är båda väl tränade i social spetskompetens, men vi kan väl anta att sådana som jag ligger litet utanför deras område.

Och så har jag skrivit en novell om ett syskonpars förbjudna kärlek, men det är ju bara på låtsas.

Mitt namn är Emil Wikström, och kanske om jag startar en familj blir det min första.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar