tisdag 21 maj 2013

Två: Folk dör varje dag, det är inte mitt fel


Vi ska börja filma om några dagar när vi en natt åker med en av producenterna på en biltur, utan särskild anledning. Det är en ritual han gör för att ge sina filmer tur, och vi kommer med för att vi är nyfikna och inte har annat för oss. Far kommer också, för att vi gillar att ha honom med, kanske vår egen slags ritual.

Far och producenten dör omedelbart när bilen i hög hastighet träffar något mörkt och tungt som mer eller mindre krossar hela den främre halvan och får oss i baksätet att rulla och snurra.

Vi rör oss mycket fort med metall som kvider hotfullt överallt omkring oss och inget grepp om upp eller ner. Anna regn tror att hon kanske skriker men kan inte höra sig själv. Leonidas' mun är sluten och hennes ögon blanka när hon handlar med obekant snabbhet och säkerhet. Hon sliter av sitt säkerhetsbälte och kastar det åt sidan och klättrar tre decimeter bort till Anna Regn i en enda rörelse och lindar sig om sin systers överkropp så mycket hon förmår innan vraket tippar över på höger sida, där vi sitter. Anna Regn känner med förvåning hur hård hennes syster blivit, till och med ansiktet är som järn, och så förvånas hon igen när en bit förvriden asfalt trycks genom fönstret under dem och skrapar mot Leonidas' huvud och hennes järnkropp slappnar.

Ett sjunkande, bottenlöst, gränslöst ögonblick finns vi inte. Där finns bara Anna Regn, ensam, som vrider sig ur den före detta bilen där den vilar på sitt tak, och släpar Leonidas lealösa kropp, och sitter i den mjuka jorden i vägrenen, och vilar sin systers huvud i händerna, och skakar långsamt, och gråter. Regnet faller, som på beställning. Leonidas vaknar och försöker lugna Anna Regn fast hon knappt kan tala och, orolig, berättar att hon inte kan se. Anna regn torkar blodet från Leonidas' ögon och ryser hjälplöst när hon känner en våt sörja där hennes ena öga borde vara. Leonidas höjer en hand som verkar väga sextio kilo och stryker sin systers hand, långsamt, svagt.

Just när Anna Regn kommer ihåg konceptet första hjälpen kommer ambulanserna, kanske ditringda av någon förbipasserande som vi aldrig såg. Räddningshjälpen förklarar henne oskadd och leder bort henne och täcker Leonidas' ansikte med bandage och lyfter upp henne på en bår och anna regn försöker med en liten vacklande röst fråga om hon kan åka med.

Och hon ger Leonidas av sitt blod och håller hennes hand och håller sig lugn när hon ser såren och hummar en tyst vaggsång och lugnar henne när hon vaknar, ibland.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar