Två: "Alla flyter här nere"

Stugan i källaren samlar på sig många underliga små skulpturer och maskiner på sina hyllor de följande veckorna, medan vi sitter och pratar om vad vi ka göra nu. Dokumentärformatet kan ha vissa outforskade djup, tänker Anna Regn, men vi kan göra mer än att hitta på en dokumentär om ett nästan realistiskt rockband.

'En naturdokumentär', säger Leonidas. 'Om djur påhittade av mig. Som något Ett med Naturen skulle göra om de kunde resa till andra planeter. Det blir billigare också.'

'Skoj, men tänk om vi hade några humanoida rymdvarelser så att folk inte somnar? Nå, humanoidistiska, vi vill förstås att de inte ska ha någon aning om hur vi har gjort det, det kan inte se ut som människor i dräkter.'

'Vi kan göra civiliserade varelser och ha någon slags handling utan att de ser mänskliga ut alls. Vi ger dem bara kläder, verktyg, språk, ansikten med någorlunda varierade uttryck.'

'Vad är det, egentligen, som skiljer en verktygsbrukande utomjording från ett själlöst utomjordiskt djur? Är det hans rymdkläder och raketbil? Nej, det är medvetandet om dödsstrålar, förmågan att känna fruktan och hopp för rymdframtiden och föreställa sig en bättre rymdvärld än denna.'

'Ja, naturligtvis behöver de filosofi.'

Vi ägnar fyra dagar åt att designa våra utomjordingar, som till slut inte blir alltför konstiga: Humanoider med två ben och två armar, långa spetsiga öron sticker ut och guppar upp och ned när de går, stora ögon, liksom smala huvuden, en och tjugo till en och femtio långa, seniga muskler som passar en primitiv jägar-samlarkultur, lent mjukt gulaktig sand-färgat skinn som glöder mjukt varmt rött i mörkret, täckta av tatueringar och inte mycket annat – det blir inget riktigt naturprogram utan några barbröstade kvinnor, insisterar Anna Regn – och vårt naturandedyrkande, jättefågelflygande stjärnfolk kommer så klart att passa fantastiskt illa ihop med mästerfilmmakaren James Camerons Avatar, men det vet vi inte än och vi fortsätter glatt bygga upp en simpel historia om våra varelser, beslutna att lägga fokus på de mest spektakulära omgivningar och bildspråk vi kan åstadkomma utan att folks ögon helt enkelt exploderar.

I detta har vi tur då underjorden är mörk, och grottsystemet Leonidas konstruerar i Jordens heta inre skorpa där ingen märker det, nedkylda för vår bekvämlighet med kylelement stora som berg, lyses bara upp av det ljus vi själva tar med oss. Vår prunkande djungel, med omöjligt höga träd av art som aldrig setts i landen ovan jord, översvämmas av självlysande växter och djur bara för att göra mörkret till en tjock, skum soppa där inget syns klart mer än en armslängd bort.

Ett helt berg flyter i luften i bakgrunden av vår infödingsby, långsamma vattenfall sköljer över det från ovan och rinner som floder i luften mot marken nedanför; en svävande klippa täckt av bärnstensglödande blommor och lianer stora som skyskrapor som binder den vid marken, och den syns bara klart ett kort ögonblick, i motljus från en lavaström som ser ut som någon slags sol på kameran. Detta följs av en glödande kvinna som kommer nedför berget ridande i luften på ett fjäderklätt fyrvingat monster, flyger över kameran och skrattar av den rena fröjden att flyga.

Och det är bara början.

Vår historia följer en pojke tillhörande Askfolket på hans resa mot vuxendomen, med en hel del klättrande i lianer, svampar och klippor, tämjande och ridande av fåglar, jakt och plockande av sällsynta frukter, en dos hallucinogener och samtal med förfäder, upptäckande av okända länder, vinnande av en prinsessas hjärta och leva återstoden av hans dagar i frid.

Anna regn målar över filmen med sin särskilda kritfärgstil, som fördjupar surrealismen, förhöjer färgerna och döljer mängder av omöjligheter, och Övernattningen ger den ett lager musik i matta, tillbakahållna toner, och Leonidas fyller igen hålen i Jorden och gömmer alla bevis på att filmens många specialeffekter varit fysiska effekter, och vi ägnar en drucken natt åt att komma på den otillfredsställande titeln Jalii och Andarnas Fontän, och så släpper vi den.

>Innehåll< | Fortsättning>