tisdag 6 september 2011

Poesitimme

Den här dikten saknar titel.

En gång fanns bara mörker.
Nu finns det ljus.
I den ogripbara rörelsen från mörker till ljus ges vi att förstå:
Att tingen kan bli bättre.
Att något kan komma från intet.
Att mening kan finnas i tomhet.
Att universum vill oss väl.
Att i skapelsen finns en en självmedvetenhet, en emergent godhet som tvunget kristalliseras alltsom världen och dess medvetande växer.
Att ingenting är lika illa som det ser ut.
Att allting kommer att bli bättre.

Det finns någonting när det kunde ha funnits ingenting.
Det betyder all nåd, all visshet, all förtröstan, allt hopp. Det betyder allting.

Mitt namn är Emil Wikström, och den här posten tillägnas God is an Astronaut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar