Jag behöver en flickvän, anledning #834

För att doktorerna på sjukhuset vägrar ge en lugnande medel om en inte har någon med sig som kan se till att en kommer hem i ett stycke efteråt. Om en inte har vänner som kan ställa upp för en vid precis rätt tillfälle. Om en inte är cool nog. Om en är ensam.

Det spelar ingen roll att jag tagit hand om mig själv varje dag i över tio år; onykter, efter bindtarmsoperationer, utan pengar på andra sidan jordklotet, överallt, i alla lägen, ensam - att jag varit tvungen att lära känna mig själv och mina begränsningar och impulser och därför vet precis hur jag ska göra. Min sjukdom gör att jag inte har så många vänner. Bara de allra bästa, de mest lojala, mest förstående, mest tålmodiga, mest medmänskliga, och då uppstår oundvikligen luckor som idag när jag skulle operera ut en visdomstand men inte hade någon som kunde hämta mig samma minut som operationen slutade.

Så jag fick skjuta på operationen jag väntat på i ett och ett halvt år tills jag kan bevisa att jag är en socialt framgångsrik person. Och skoja om hur diskriminerad jag är för att inte bli bitter över hur diskriminerad jag är.

Det har sina fördelar att skjuta på operationen för den delen. Jag fick veta att det finns en viss risk att en nerv skadas som kan minska känseln i min underläpp. Jag tänker att det vore tråkigt om jag förlorade min fulla förmåga att uppleva sensationer i mina läppar innan jag ens haft chansen

om du vet vad jag menar.

Mitt namn är Emil Wikström, och jag har en vecka på mig att hitta någon som vill pussas.