tisdag 11 augusti 2015

Make it fast and make it last

Fast jag lärt mig leva med det har jag alltid hatat att upprepa mig. (Jag hatar att vara oförstådd mer.) Jag har tänkt att det beror på att jag inte kan stå ut med kunskapen att det finns saker jag vet som andra människor inte vet eller tvärtom; det är lätt att tro eftersom jag har Aspergers och i princip utgår från att vi är telepatiska. Det gör att jag ogillar att behöva berätta, förklara och undervisa och pratar för lågt.

Men upprepning är en annan sak. Det handlar inte om att säga saker två gånger men att göra saker om igen. Om jag kunde skulle jag inte ens gå på toa två gånger. Jag har inte samma problem med förändringar som många med eller utan neuropsykologiska variationer har; jag älskar förändring, ju större och snabbare desto bättre, men jag vill att förändringar ska vara. Att vi inte ska glida tillbaka och behöva göra samma sak igen. Att vi skulle ha lärt oss av Hitlers misstag och inte upprepa dem till exempel. Jag har samma behov av stabilitet som andra, antar jag, jag kräver bara stabilitet i rörelse.

Mitt namn är Emil Wikström, och det har tagit mig trettiofyra år att komma på tre saker jag vill: Skriva en bok, träffa en flicka och gå framåt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar