måndag 9 april 2012

Om medvetandet om medvetandet

Jag kan inte glömma någonting jag har lärt mig.

Allt stannar kvar.

Kunskapen glittrar som stjärnor djupt i mörkret av en sjö om natten.
Långt efter att trådarna som leder från den ena punkten till den andra vissnat bort.

Jag vet inte hur jag vet saker.
Jag vet inte varför jag vet eller när jag fick veta.
Jag minns inte sammanhang.
Jag minns inte namn och datum.

Bara själva vetskapen, fri från associationer och fördomar.

Mina tankar flyger lätt, utan att trassla in sig i nätet mellan punkterna.

Jag vet inte om det är bra eller förnuftigt att leva så.

Men det är allt jag kan göra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar