En smula filosofi

Låt oss anta att en människas värld kan delas upp i jaget, egot och omvärlden. Det vanliga är kanske att bara se till jag och "icke-jag"; att du själv och resten av världen är den enda väsentliga skillnaden, men jag ska förklara hur jag tänker genom att förklara vad jag menar med de tre begreppen.

Jaget är "essensen av det som är du". Det som du just nu tänker är den outplånliga, kanske oersättliga kärnan av dig själv. Kanske din själ. Det finns inga som helst universellt fastställda fakta i dessa frågor eller ens något som liknar en allmän överenskommelse, så det är inget som hjälper mig att bestämma vilka ord jag ska använda för att beskriva det jag vill säga eller hur de orden ska tolkas, så det här är kanske litet oklart. Men jag tror att jaget är människans förmåga till tankar, känslor och handlingar.

Vi är vår fantasi, vårt mod, vår vilja.

Ingenting annat än dessa förmågor är vad vi är. Allt annat är inte vad vi är. Upplevelsen att vi är något mer än dem, eller något annat än dem, är en illusion. Den här illusionen är vad jag vill kalla egot.

Egot är, enkelt uttryckt, skillnaden mellan jaget och omvärlden. För att använda Grant Morrisons klassiska metafor är egot som en byggnadsställning vi reser upp omkring jaget, för att skydda jaget från omvärlden och stödja och forma det medan det byggs upp. För det är en långsam, riskabel process att utveckla jaget.

Problemet, eller i alla fall ett av problemen med världen idag är att vi har kommit att bli bländade av egot, som känns väldigt tillfredsställande att ha, och trygga och försoffade nog att villigt missta detta skal för jaget därunder. Även efter den punkt då egot inte kan göra mer än att hindra jaget att växa.

Och även om egot hindrar omvärlden från att tränga in av ren självbevarelsedrift. Minns att egot enbart är själva gränsen som markerar skillnaden mellan jaget och omvärlden. Om vi gör oss av med den gränsen hotas egot, där just självbevarelsedriften sitter. Så vi uppammar närmast gränslös uppfinningsrikedom när det gäller att bevara egot. Till exempel kommer du när du läser detta kanske tycka att alltsammans är obegripligt, okvalificerat skitsnack. Men det är bara ditt ego som skyndar till sin egen undsättning. Du behöver inte vara rädd.

Det enda du riskerar att förlora är din rädsla för att förlora.

Vi skulle kunna filosofera vidare om vad skillnaden egentligen är mellan jaget och omvärlden; om det kanske inte är någon skillnad alls utom egots illusioner, och vi egentligen är ett med universum och allt sådant som Buddhistmunkarna listat ut för en tretusen år sedan. Men det tar vi kanske en annan gång.

Mitt namn är Emil Wikström, och jag är en dålig filosof eftersom jag älskar fantasi mer än kunskap.