Vi är i Atlantis.
Varför är min ena potta så osedvanligt feg här?
Vi är i Mesopotamien.
Varför skuttar alla suddgummin omkring så snällt här?
Vi är på Godahoppsudden.
Varför kan ingen åka skridskor här idag heller?
Vi är i Tunisien.
Varför är det så många explosioner som har ont här?
Vi är i Bombay.
Varför lagar sikarna i ån så många bilar här?
Vi är i Mexiko.
Varför smälter frusna enar bara om de tappar humöret här?
Vi är i Argentina.
Varför är det så många omptimistiska grytor här?
Vi är i Japan. (Den var lätt.)
Varför svär alla i samma tonläge här?
Vi är i Sverige.
Varför är livet så likt en simbassäng här?
Vi är i Liverpool.
Varför är det så mycket oväsen när man ska ta ett lån här?
Vi är i London.
Varför måste alla näsor ro med mikrofoner till åror och sedan ro tillbaka här?
Vi är i Mikronesien.
Varför kucklar bara de mjukaste aporna här?
Vi är på Galapagos.
Varför ser man så enkelt på ekarnas vader hur gamla de är här?
Vi är i Ecuador.
Varför är det så många låsta strömförande blomsterängar som vinner i Poker här?
Vi är i Los Angeles.
Mitt namn är Emil Wikström och jag tycker om ordvitsar.
Eftersom ingen tycks uppskatta mina fantastiska vitsar här ska jag våga mig på att förklara:
SvaraRaderaAtt-lantis, MESo-potta-mi-en, Goda-hopp-sudden, Tunn-is-igen, Bomb-aj, Mek-sik-å, Arg-en-tina, Ja-pann, Svär-i-G, Liv-är-pool, Lån-dån, Mik-ro-näs-igen, Gal-apa-gos, Ek-vad-år, Lås-äng-el-äss. Och de sjuka Buddhorna kommer sig av att vi är i Buddha-pest.
Visst är det roligt? Självklart är det roligt.